NFC2014

Här är Furrykonventet 2014!

ALLA TIDERS FURRYKONVENT!

Inköpta saker och presenter!

Smirres dagbok om NFC!

2014-02-28Varit på NFC på förmiddan!
Besökte basaren, det fans 19 MjukisRagnar kvar.
Såg Zee och Andy och några andra och jag köpte fanzinet och MjukisRagnar, samt någon liten figur i plast.
Var mycket folk som skulle till och handla. Så det fick gå rätt snabbt. Satt och pratade med en Finsk furrie och var med när ett stort antal fursutiers gick ut på stan i parad.
Tog några foton som kommer online när jag kommer hem till min dator och kan fixa det!

Såg Mickel som hastigast, träffade Rico och pratade lite med honom. Racoony och Niena missade tyvärr fursuitparaden som de skulle gått med i, mötte dem i hallen när vi kom tillbaks och de kom då med sina fursuits på sig.

2014-03-01 var massor av aktivitet på Nordic FuzzCon i går. Bl.a. så träffade jag Dragonai och Mickel och jag satt och ritade, i källaren så kunde man spela TV-spel. Spelade ett spel där man skulle försvara en storstad mot jättemyror. Var typ som StarShip Troopers. Spelade ett annat spel också om en söt liten räv som skulle ta sig runt i en stor skog.
Pratade lite med Frenzee och Andy och några andra från SvF!
Dansade lite, de spelade rock i en hörna och där stod vi flera stycken och diggade.

Bilder från Outingen!

Var många nya fursuiters där, såg en fursuiter som hade en fantastiskt fin drakfursuit och jag såg Keenora också!

Såg dock ingen som hade en sergalfursuit!

Varit ute i Stockholm och köpt modellplan på Wenzels och kollat i elektronikaffärer medmera.

Hestdans på NFC 2014!

Rävdockan & Hunddockan!

Var på ett föredrag om dockor som kan röra sig, de skickade runt en rävdocka och en hunddocka som vi fick testa. Rävdockan var riktigt avancerad.

Panel & Concert!

Satt med i en panel där vi diskuterade tecknade djurfilmer, bl.a. så diskuterade vi Bambi, Lejonkungen, De vilda djurens flykt, Micke och Molle, Robin Hood och Vuk. Alla fantastiskt bra djurfilmer!
Sen mitt i natten så var vi på en fantastiskt fin concert som en känd och mycket duktig furrymusiker som heter Chama C Fox höll i.

Kekes analys av Fanzinet 2014!

Melins serie lyckas på bara några få sidor engagera och intressera mig som läsare så fort att jag blev lite upprörd när serien plötsligt tog slut. Det kändes som om den hade kunnat vara en hel långserie som fyllde ut hela tidningen. Det är svårt att skriva bra serier, och att göra något som får läsarna att sukta efter mer med så lite är ännu svårare. Det märks dels att Melin går serieutbildning, men framförallt att hon också har talang.

Jag gillar karaktärerna i såväl personlighet som uttryck och dynamik, och hur allas pratbubblor ser olika ut för att avspegla karaktärernas personlighet. Lägg på Melins underbara supersöta stil så blir det hela extra bra. Pluspoäng på att den dessutom är genuint rolig och har fler än en minnesvärd ruta. (Min favorit är den där reportern tar sig för kinden och pratar förälskat och romantiserande om huvudfiguren med ansiktet precis framför kameran.)

Det är tyvärr såklart synd att vissa, för handlingen, viktiga färgaspekter uteblir i och med att serien är i svartvitt, men jag tycker det fungerar ändå.
Jag vill läsa mer om Valdemar, och jag tror inte jag är ensam om det.

Analons serie uppskattar jag mycket för att det nog var den från förra året återkommande tecknare som gjort störst förbättring. Inte för att den första Tjuvjakt var dålig, det var den inte. Det var mest att den var rätt anonym och inte gjorde så mycket. Det var mer en anekdot som på ett väldigt enkelt sätt visade upp en idé som kanske inte är så värst övertalande. Det var fullt kompetent utförd och med förmodligen den mest presentabla och professionella tecknarstilen i förra fanzinet, vilket nog också är anledning till att det var den inledande serien det året, men den lämnade inget intryck och jag glömde den fort.

Det här är helt utslängt i årets fanzine. Nu har Analon uppenbarligen arbetat hårt för att handling och händelseförlopp ska få mer utrymme och plats att växa. Det känns inte som om han dragit upp narrativet en nivå, snarare tre nivåer. Det är mycket mer som försiggår den här gången, och en lättförståelig handling som doftar lika mycket bankrånarthrillers och Jönssonligan, som James Bond och Temple of Doom. Utan någon dialog förmedlar han väldigt lätt vad som händer, och hela seriens händelseförlopp är både spännande och underhållande. Det gör den tillgänglig både för internationella läsare som yngre. (Kanske, det är ju trots allt lite död och våld i den.)

Jag vet, av uppenbar egen erfarenhet, hur svårt och klurigt det är att berätta en serie utan ord. Det kräver att verkligen gå in fullt för det visuella uttrycket och kunna förmedla med bilder vad som händer. Det ser simpelt ut när den enda kontext man har som utomstående är det färdiga resultatet, men tro mig när jag säger att välskriven dialog är lättare än ingen dialog i författande.

Som serietecknare själv myser jag av att läsa Tjuvjakt 2, då den är så bra ihopsatt rent tekniskt. På vissa håll märker jag dock av händelseförlopp och "punches" som känns mer besläktat med animation än serier, det får mig att önska lite efter en animerad episod av Tjuvjakt i framtiden, det känns som en naturlig utveckling.
Jag trodde inte att jag skulle se en Tjuvjakt 2 förra året, men nu vill jag se Tjuvjakt 3.
(Vill även lägga till att jag älskar slutet, en av få punkter i tidningen som fick mig att skratta högt.)

Resterande serier är också väldigt bra, jag gillar hur de täcker ett så brett spektrum, och hur serieordningen ibland blir så uppenbart avsiktligt schizofren. Att trycka in Chrickos morbida och smutsiga vansinnesberättelse mellan Andys två sockersöta gullserier är både ton-whiplash och kylskåpshumor. (Jag insåg det inte förens dagen efter jag läste tidningen.)
Jag vill även ge lite beröm åt Acchon som i sista minuten bidrog med en liten men rolig liten serie efter min önskan. Det är ett litet bidrag, men det sätter mycket nyans på det stora sammanhanget.

Källa: SveaFur!